From the mid 30's to the early 70's, apartment-buildings all over Sweden were being modernised: windows replaced, facade-ornamentations stripped, kitchens and bathrooms installed and floorplans dissected. This was done for several reasons, the most important factor being the Swedish welfare-states ambition of raising the living standard for each and every Swede - if not the largest, then by all means the most successfull such a transformation of an entire nation.
But aesthetics was an important factor too, especially when it comes to the more well-off inhabitants the inner city, who according to the architectural eqiuvalent of Laver's law were bored with the old and yearned for the new.
They still do.
In the pictures below we stumble across yet another document of time: 1968, Stockholm, upper middle-class couple. I am reminded of the Californian house I wrote about not too long ago, but also the office and home of architect Henry Haubro-Nielsen in southern Stockholm, and like the latter, I vow to the new owners to save as much of these wonderfully qualitative detailing as possible. This house has, albeit tastefully, already been tarnished with once, and we have to remember that it was still real craftsmen and carpenters who redid its interiors. This time round I am not so sure it will be updated with the same finesse. Don't get me wrong, renovation may be neccessary, but tossing out the kitchen, bathroom and doors isn't. (And while you're at it, put up some fresh but vintage sea-weed wallpaper from Tapetorama).
On paper Sweden has since the end of the eighties quite strong (too strong at times, not strong enough other times) protection of the built environment, but it is almost exclusively for exteriors. Few interiors, especially ones like these, are being saved.
And they are becoming increasingly rare.
Perstorp-laminate, pattern "VirrVarr", designed by Sigvard Bernadotte in 1958.
See the rest of the photos here, at Fantastic Frank
Tittade på en lägenhet idag med samtliga skåp (förutom köket), dörrar, små förråd, etc. i original från 1935. T o m badrummet hade originalsnickerier.
ReplyDeleteVa kul! Det hade jag gärna sett, har du en länk?
ReplyDeleteDen är inte till salu...än (men kanske)
ReplyDeleteUndrar om det finns fler våningar i huset som är bevarade? Om huset nyligen blivit BR så är det troligt.
ReplyDeleteDet känns som om man med rätt enkla medel, färg och lite golvslip, skulle kunna få ett fint hem.
Vi hade en likande spis i mitt föräldrahem när jag var liten. Finesserna med ur var dock aldrig något som vi använde.
Hej Erik, kul att du är på vår sida. När fotograf Anders och jag skulle dokumenterar detta objekt önskade vi att köparen skulle nappa på den fina 60-70-tals-interiören och förvalta den istället för att riva ut och uppdatera lägenheten till 2011-tal.
ReplyDeleteDet är ju som du skriver en svensk jugendlägenhet omgjord till sent 60-talsideal. Därför valde vi att fota de utsökta detaljerna. Det är ju bara att tvätta rent dörrar med målarsoda och gå över med teakolja.
Maria Wahlström (som stylat denna lägenhet).
Jag kanske borde nämnt det, men jag antog nästan en viss beundran hos fotograf och stylist för dessa vackra detaljer. Och det med rätta, för det är verkligen design på hög nivå.
ReplyDeleteKul!
Hej igen, ja alla uttalade stilar är fina var och en på sitt vis. Denna också. Kvalitet och formspråk påminner mig om 50-talet. Själv var jag på H55 och minns fortfarande detaljer därifrån.
ReplyDeleteDet bästa är att man nuförtiden kan hitta kunskap, material och inredningar från olika epoker. DET ÄR FANTASTISKT BRA!!!
H55 hade jag gärna upplevt, eller hört mer om. Uppskattade du det som visades då? Har du några minnen?
ReplyDelete